Omkring 1986 flyttade Ted hem igen, som nu dragit på sig svåra psykiska problem och ohälsa. Kenneth har senare gett ut en bok om Ted där han skriver om Teds sjukdom och att han förmodligen led av schizofreni under sina sista år.
1987 blev Ted anställd, som låtskrivare på Billy Butts studio. Det var nog mest menat som en personligare gest från Butts sida, som ville hjälpa Ted att göra något meningsfullare. I samma veva skulle också Tommy Körberg arbeta på sitt nya album med Butt som producent. Butt plockar då fram låten "Blue Virgin Isles" och de kommer överens om att den skulle platsa på Körbergs platta, men den måste då vara på svenska. De kontaktar Kenneth och framför sitt önskemål. Kenneth, som genast ser sin och Teds chans att få möjlighet att gå vidare i sina liv, börjar genast skriva. Resultatet blir då "Himlen är oskyldigt blå". Texten som sammanfattar deras lyckliga år och också de förlorade åren blev på så sätt mycket personlig och Ted tyckte mycket om den.
1990 flyttar Ted in i föräldrahemmet i Sollentuna.
5 Mars, 1992, gör Ted sitt första scenframträdande på många år i Johan Wahlströms klubbrock-turné med artister såsom Plura, Tove Naess, Totta Näslund och Dan Hylander. De gör fjorton spelningar och det hela avslutas på Berns i Stockholm den 29 Mars. Teddan gjorde en underbar konsert och publiken var entusiastisk.
1993 gör Ted ett unplugged framträdande i ZTV med sex låtar och en kortare intervju. Marie Stephenson var studiovärdinna.
1994 gör Ted comeback med ett nytt album "Äntligen på väg" trots sin svåra sjukdom , vilket blev en av Teds bästa plattor och därmed också hans sista.
Juni 22, 1997 avled Ted på Häggviks pendelsstation i Sollentuna.
Begravningen ägde rum på Silverdalskapell i Sollentuna och som avslutning spelades låten "Jag vill ha en egen måne".