Ted och Kenneth hade annars haft ett ganska stort kreativt fritt utrymme på Polar, men hade ändå hela tiden fått hålla igen på sina framgångar, eftersom ABBA alltid kom före.
1977 åkte Ted till USA för att arbeta på albumet "Blue Virgin Isles" och producenten Eirik hade lyckats att få ihop en mängd kända musiker från olika länder som skulle medverka på plattan.
Det var först när Ted träffade fotografen Barry Levine, som det började lossna och Tedfick träffa en massa folk, såsom tonårsidolen David Cassidy. De började smått umgås, därmed blev Ted också presenterad för "innerkretsen". Vad som sedan hände under denna period var Ted mycket förtegen om, förutom att Ted blev vegetarian under dennna period.
Bilderna till omslaget för plattan var tagna i fotografens studio på Hollywood Boulevard. Ted fnittrade och skrattade mycket i samband med tagningarna. Resultatet som visade en nöjd och belåten Ted var äkta.
1978 åkte Ted hemåt igen. Men intresset för Ted och hans musikstil hade dalat. Punken hade nu tagit över. Först till hösten släpptes plattan ut i Europa, Israel, Japan och Australien, men önskan om att etablera sig i USA uteblev. Skivförsäljningen gick bra, men inte som man hoppats.
1979 tog Ted & Kenneth revansch i och med att de vann uttagningen i svenska schlagerfestivalen med låten "Satellit".
Under åttiotalet fortsatte Teds popularitet att dala och intresset för att hålla denna vid liv från Teds sida avtog. Ted var lite av en sökare och försökte hitta nya vägar och sökte sig då en period under tidigt åttiotal till rörelsen Bhagwan med gurun OSHO / Bhagwan Shree Rajneesh.
Oshorörelsen räknas idag som en New age inspirerad och nyreligiös, i vilken man kan nå en personlig utveckling. Ted gillade väldigt mycket att meditera och det var nog detta framförallt som bidrog till att Ted drogs till denna rörelse. Såsmåningom blev Ted en Neo-Sannyasin och bytte också namn till Swami Sangit Upasani. Samtidigt började Ted också gå omkring i röda kläder. Här hemma började Ted anses som lite konstig.
Under denna period bodde också Ted mycket i USA vid en ranch i Oregon och skall då under denna period haft en mycket liten eller ingen kontakt alls med sina anhöriga och vänner. Ranchen i Oregon var där rörelsen hade sitt högkvarter. Det var som en enda stor stad med omgivningar på en yta som halva Gotland. På somrarna var det karnevalstämning med mellan 15 000-20 000 deltagare och kl 14.00 varje dag var det stora numret då gurun Bhagwan själv kom förbi med sin Rolls-Royce och vinkandes till alla som stod uppradade.
Under 1985 förändrades stämningen ganska snabbt på ranchen. Från att varit ett frisinnat meditationscenter till ett kontrollerat Fort. Hellikoptrar med FBI-agenter flög runt och vakter med maskingevär stod poserade utanför föreläsningssalen. Rykten hade spridits att vattnet var förgiftat och att någon dött och samtidigt mitt i röran hade också en rädsla för AIDS börjat göra sig gällande. Bhagwan började predika om försiktighet och skyddat sex. Det började införas strikta kontroller av medlemmarnas hälsotillstånd. Ted blev då gripen och förd till en isolerad karantän pågrund av några utslag. Förmodligen var det nog då som Ted drog på sig sin bacillskräck och kanske också starten för hans sjukdom. Innan dess hade Ted skött sig själv på ranchen och arbetat med små sysslor som behövdes. Dessutom hade Ted också vistats mycket på dansmeditationen. Alla var där frivilligt, men det fanns en mental och osynlig kontroll, som gjorde medlemmarna beroende av vägledning.
Till slut senare samma år kraschade verksamheten i Oregon, då en av ledarna tömt bolaget på tillgångarna och rymt. Under stor dramatik lades slutligen ranchen ned. Medlemmarna lämnades nu mycket plötsligt åt sitt eget öde. Stor förvirring uppstod nu bland medlemmarna och framförallt stor psykisk press på att allt nu var slut.